2007 är nog utan tvekan ett av de åren då mitt liv förändrats mest. Fick i början av året prova på hur det kändes att klara mig helt själv då Marcus reste bort i två månader. Det var bra för mig. Även om man inte vill klara sig själv är det bra att veta att det fungerar det också.
Situationen på jobbet förändrades och det fick mig att fatta det beslutet jag hela tiden skjutit upp - jag skulle flytta från stan och börja plugga. Men innan dess väntade en helt ledig sommar med en underbar tågresa runt Europa. Så kom september och flytten var ett faktum. I början var det tufft, mycket tufft. Men efter ett tag, som med allt annat, kom man in i det hela och fick in en viss rutin. Nya intryck och nya vänner har det blivit. Det svåraste har absolut varit att kombinera det nya livet med det gamla. Men det har gått bra. De gamla kompisarna finns kvar och Marcus och jag är, om möjligt, kärare än någonsin. Och idag - nyårsafton 2007 - känner jag mig riktigt lycklig. Och om jag har något att säga till om kommer den känslan att prägla mitt 2008.
Gott nytt år!!



Trots att han hade all anledning till det sa han inte ett enda argt ord i fredags. Istället försökte han med alla medel lugna ner ett hysteriskt jag. Jag hade nog inte varit så snäll om jag ska vara ärlig. Har fått höra från flera personer att det var tur att det inte var Marcus som glömde passet. Och det stämmer nog. Men nästa gång han glömmer något eller gör något liknande ska jag försöka komma ihåg detta och vara en lika bra flickvän som han är pojkvän. Och eftersom jag skriver det här finns det ju bevis på det. ;)









