Men det tänker jag strunta i och helt enkelt börja om från noll. Sen får det bli lite tillbakablickar när jag känner för det.
Så idag går vi inte längre än helgen som var. Då var jag i Sälen och sprang Vasastafetten. Det var ett gäng tjejer från Volvo som skulle springa men de fick inte ihop tio deltagare så då frågade Anna om jag ville följa med. Så det var bara Anna och Carolina som jag kände. Men det var riktigt trevliga tjejer och vi hade en mycket rolig helg.
Men jag var lite nervös innan. Först skulle jag ha sprungit några av de kortare sträckorna. Men sen var det en tjej som hoppade av och då behövde de en frivillig som kunde ta första sträckan. Den var på 9,2 km så det trodde jag att jag skulle klara av så när ingen annan erbjöd sig tog jag den. Men sedan läste jag att de första dryga tre kilometerna skulle vara uppåt med en höjdskillnad på 114 meter blev jag nervös. Jag brukar ju bara springa inne i stan där det är flackt så jag visste inte alls hur jag skulle klara av den backen. Men det gick över förväntan. Jag sprang mycket snabbare än jag hade kunnat tro så jag var otroligt nöjd efteråt.
Jag har blivit helt såld på att springa lopp. Det är så jäkla kul. Känslan man får när man går i mål går inte att jämföra med nånting annat. Det är en sån adrenalinkick.
Upplevelsen blev ju inte heller sämre av att det var kanonväder. Visserligen var det egentligen alldeles för varmt för att springa. Men för publiken och för de deltagare som sprungit klart eller som inte sprungit ännu var det helt underbart.
Vi bodde i en lägenhet på Ski lodge i Lindvallen. Vår utsikt från altanen såg ut så här:
En bild på gänget innan start:
Och nöjda och glada efter målgång 8 timmar och 25 minuter senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar