Jag är helt slut!

Den här gången var maratonpasset ännu jobbigare än det har varit de två tidigare gångerna. Ingen av ledarna körde sina vanliga 45 minuterspass utan alla hade lagt till låtar för att kunna köra 55 minuter och så skulle de vara tuffare med att pauserna hölls till fem minuter. När sista ledaren sa att hon tänkte köra sitt intensivpass så trodde jag att jag skulle dö. Då var mina lår redan som två stora cementblock. Men det gick det också på nåt konstigt sätt. Den tuffaste utmaningen var nästan att cykla hem från Väderkvarnsgatan. Det var tur att jag hade sällskap av Camilla annars hade jag nog blivit kvar på Friskis. :)

Nu har jag verkligen kämpat i flera timmar för att hålla ögonen öppna. Jag var ju tvungen att kolla på matchen för att se om Marcus och Andreas dök upp i rutan. Men nu får det räcka, nu är det sängen som gäller.