Så igår var det dags. Då åkte Marcus till Malta. Han fick skjuts av sina föräldrar så jag slapp säga hej då på flygplatsen. Istället tog jag sovmorgon och vi åt frukost tillsammans innan jag gick till jobbet. Men det var verkligen inte lätt att gå hemifrån kan jag säga. Samtidigt som jag blir ledsen blir jag även irriterad. Jag ser mig själv som en stark och självständig tjej och den bilden går inte riktigt ihop med den tjej som står och bölar för att hennes pojkvän ska resa bort. Men så är det och det är bara att acceptera.
Jag tror att jag kommer att vänja mig ganska snart och att det helt enkelt kommer att kännas som att han bara är i Uppsala som vanligt. Förutom att man inte kan höra av sig till varandra lika lätt (eller lika billigt kanske jag ska säga).
Men jag har massa aktiviteter inbokade den närmaste tiden så jag kommer att få mycket annat att tänka på. Ikväll spelade jag till exempel badminton med Anna. Det var väldigt roligt och fler sådana aktiviteter välkomnas.
2 kommentarer:
Att vara ledsen över att Marcus åker iväg betyder inte att du inte är stark och självständig, utan att han betyder mycket för dig och att det kommer att bli tomt utan honom nära. Ni kommer att fixa det galant, och Skype är guld värt i ett läge som detta. När sommaren kommer är ni starkare än någonsin förut. Kram <3
hej, tiden går ju ruskigt fort, det tror du nog inte just nu, du ska se snart så vänjer du dig. kram
Skicka en kommentar