Perspektiv

Mamma ringde idag på eftermiddagen från sjukhuset. Imorse ramlade hon tydligen ner för trappan, ändå uppifrån och ner, med huvudet före. Det gick relativt bra får man nog ändå lov att säga, ett brutet revben och flera brott på bäckenet blev resultatet, men det hade ju kunnat gå så otroligt mycket sämre.

Man får lite perspektiv på livet när nåt sånt här händer. När jag till exempel har mycket att göra i skolan blir jag lätt lite insnöad och tycker att det är det viktigaste som finns att mitt pm blir bra. Men vad spelar det för roll om jag ändå ramlar ner för en trappa och dör imorgon?

Så nu har jag lagt böckerna åt sidan och ställt mig och bakat istället. Man måste ju njuta av livet. Så får vi avvakta och se hur det går för mamma. Än så länge kan de bara ge svaret "vi får ta en dag i taget" så hon blir nog iaf kvar på sjukhuset ett tag. Men jag har redan ställt in mig på att åka hem när hon får lämna sjukhuset eftersom hon lär behöva en del hjälp.