Nu är jag kontaktbar igen

Idag har jag varit mobiltelefonlös. Kändes jättekonstigt. Det är sjukt hur beroende man blir av att alltid vara kontaktbar.

Isoleringen var inte frivillig. Min laddare är borta. Förmodligen fick Sara och Anton med sig den när de var här. Och imorse tog batteriet slut. För ovanlighetens skull var det helt dött i korridoren hela dagen så jag kunde inte låna någon laddare förrän nu ikväll. Men nu är den snart fulladdad så nu är jag definitivt kontaktbar igen. Iaf i några dagar.

Hmm.. Jag undrar vad det säger om mitt liv att jag tycker att det här var en dramatisk händelse.